Extreme shepherding
Fantastiskt vad ett gäng från Wales kan göra med sina får och sina vallhundar! Enligt utsago ska de ha fått "a little help" men det mesta är helt genuint, "the dogs are very very able".
Indeed!!!!
Missa inte Tetris-fåren...
Indeed!!!!
Missa inte Tetris-fåren...
Valpträff
Söndagen den 18/10 lyckades vi samla ihop alla sex NSW B's, 5,5 månader gamla, och deras ägare hemma hos Lonja och Thomas i torpet Hårdehall lite norr om Kalmar. Mamma Kelis var förstås också med, och gammelmorbror Ian fick dispens för att följa med på "valp"-träff, han är faktiskt snart 11 år...
Först blev det promenad, med och utan koppel, och rummel i skogen. Ingen sprang iväg för långt och alla kom tillbaka till sina koppel....skönt att det är kelpies och inte taxar, då hade resultatet varit ett annat ;)
Sen grillade vi korv, tittade på Lonjas alla valpfoton som rullade på datorn i värmestugan och Lonja pratade lite om ledarskap och vikten av att känna sin hund. Lonja hade även dukat upp med "förgiftad" lammlever som man kunde träna på att gå förbi med valpen utan att den tog sig en tugga...
Det här var så roligt så nästa sommar ska vi nog försöka få ihop en stor kennelträff! På 2000-talet har det fötts 30 Aliborgare, varav 25 kelpies, 3 phalene och 2 chihuahua. (Träffen kommer som det känns nu att bli väldigt kelpiebetonad med olika aktiviteter.)
Här är hela gänget som var samlade i söndags, Lonja Nimbs har fotat.
Ian, Benji, Biddy, Spike
Spike, Binya, Kelis, Bookie, Bob
"Koppeldelen" av promenaden, Benjie, Bookie, Binya, Kelis.
Stort tack till alla som kom, och till Lonja och Thomas för att vi fick vara hos er!
Först blev det promenad, med och utan koppel, och rummel i skogen. Ingen sprang iväg för långt och alla kom tillbaka till sina koppel....skönt att det är kelpies och inte taxar, då hade resultatet varit ett annat ;)
Sen grillade vi korv, tittade på Lonjas alla valpfoton som rullade på datorn i värmestugan och Lonja pratade lite om ledarskap och vikten av att känna sin hund. Lonja hade även dukat upp med "förgiftad" lammlever som man kunde träna på att gå förbi med valpen utan att den tog sig en tugga...
Det här var så roligt så nästa sommar ska vi nog försöka få ihop en stor kennelträff! På 2000-talet har det fötts 30 Aliborgare, varav 25 kelpies, 3 phalene och 2 chihuahua. (Träffen kommer som det känns nu att bli väldigt kelpiebetonad med olika aktiviteter.)
Här är hela gänget som var samlade i söndags, Lonja Nimbs har fotat.
Ian, Benji, Biddy, Spike
Spike, Binya, Kelis, Bookie, Bob
"Koppeldelen" av promenaden, Benjie, Bookie, Binya, Kelis.
Stort tack till alla som kom, och till Lonja och Thomas för att vi fick vara hos er!
Bob-the-kelpie har hittat hem
Bob är såld och flyttar på fredag, och jag fick behålla honom i närheten :), så förhoppningsvis kan alla valparna i kullen komma på den första valpträffen som vi ska ha den 18/10.
Tack alla ni som har varit inne och tittat på honom här!
Aliborgs Booroorban Bob
Bob-the-kelpie, döpt efter den australiska barnsången http://www.youtube.com/watch?v=0cRKKwHN5Yo , finns ledig för hugad köpare.
Anledningen till att han finns kvar hos oss är vår önskan att ha valparna i närheten och kunna hjälpa till med de svårigheter som kan uppstå i ett liv med kelpie utan att vara hindrade av geografiska avstånd, men för att hitta rätt ägare till Bob får vi helt enkelt avstå från det kravet. Därför vill vi att hans nya ägare ska ha hundvana, helst från arbetande hundar, och kunskap och vilja att utveckla Bob till den givande tränings- och tävlingskompis som han kan bli i vilken hundsport man än väljer.
Bob är en mycket rolig hund; kramig, lekfull, hoppig, påhittig och en riktigt clown som tycker om att stå i centrum. Han sysselsätter sig gärna själv med sina ben och leksaker. På några minuter kom han på hur man kunde få en uppdragbar kattleksak att röra sig genom att hålla i den med tassarna och dra i snöret...vilket är typiskt Bob!
Ska vi prata allvar så uppfattar jag Bob som en mycket intelligent kille, följsam, kontakttagande och arbetsvillig, men ändå stark och självständig. Han griper bra i de flesta material, håller emot något sämre, men helt ok. Han visar stort intresse för fåren och har bra pondus med dem, ingen klockren balans än så länge men det kommer nog.
Utseendemässigt är han förstås lite ranglig just nu, men jag har inte hittat några fel på honom än...rak och parallell fram och bak, och med stora rörelser med bra påskjut bakifrån, bra hals och ett vackert huvud.
Hittills har han varit helt orädd för höga ljud, reagerar överhuvudtaget inte på intensiv åska eller gevärs-skott i skogen, eller några andra, mer eller mindre vardagliga, ljud som vi utsatt honom för.
Bob är förstås ingen hundgårdsvalp som har stått bakom galler och väntat på sin nya ägare. När de andra valparna hade åkt flyttade Bob in i familjen och påbörjade sin grundfostran, och den nödvändiga miljöträningen startade.
Han har inte "gjort inne" sedan han var 8 veckor, han har åkt bil och varit med på ställen av olika sort, varit med på gården vid våra sysslor med bl a fåren, gått promenader med och utan koppel och påbörjat lite klickerträning.
Han har varit ensam korta stunder i bur och i hundrummet utan att hetsa upp sig för det, även om han kan låta lite i början. Längre stunder har han haft barnvakt i form av kelpiefarbrorn Ian.
Vill du veta mer om Bob eller komma och träffa honom, ring och/eller maila och berätta om dig själv.
När jag har hittat en ny ägare till Bob skriver jag det på hemsidan och här på bloggen.
foto Lonja Nimbs
Nya ägare
Den 7 juli var det dags för besiktning av hela kullen, alla fick parvo-vaccin, mikrochip och gick igenom besiktningen helt utan anmärkningar. Jag hade blivit mycket förvånad om det upptäckts något fel på någon av dem, än en gång måste jag säga att jag är supernöjd med hela den här kullen, starka och vackra och lagom galna!
Vi har haft väldigt mycket åska här den sista veckan, men ingen valp bryr sig om smällarna, inte ens när det slår ner så nära att det blixtrar ur vägguttagen. Vi är vana och har skyddsutrustning och rutiner för sladdutdragning när det börjar mullra, men en ny telefon fick jag köpa igår... Lika trist varje gång!
Binya och Bookie åkte till sina nya ägare direkt på tisdagseftermiddagen:
Binya med Alva Nimbs (i familjen finns också Lonja, Thomas, Adam och Binyas mamma Kelis.
Bookie med Andreas och Elaine.
Nu blir det till att bo i köket ett par månader, och köpa hushållspapper i storpack!
Vi har haft väldigt mycket åska här den sista veckan, men ingen valp bryr sig om smällarna, inte ens när det slår ner så nära att det blixtrar ur vägguttagen. Vi är vana och har skyddsutrustning och rutiner för sladdutdragning när det börjar mullra, men en ny telefon fick jag köpa igår... Lika trist varje gång!
Binya och Bookie åkte till sina nya ägare direkt på tisdagseftermiddagen:
Binya med Alva Nimbs (i familjen finns också Lonja, Thomas, Adam och Binyas mamma Kelis.
Bookie med Andreas och Elaine.
Nu blir det till att bo i köket ett par månader, och köpa hushållspapper i storpack!
En dag på stranden
Som ett äventyr innan valparna börjar åka "hem" bestämde vi oss för att lasta in alla i bilen och åka till Öland och bada med dem! Vädret var lagom varmt och solen sken. Bilresan gick bra, de satt två och två i trippelburen i vår oumbärliga VW Caravelle... Lite pip och gnäll var det till att börja med, men det gick snabbt över.
Gå i koppel för första gången var ju lite konstigt för dem, men ingen backade, alla gick framåt, då blir det mycket enklare.
Sen ner i vattnet, men det var lite brant, så de fick lite hjälp.
Vattnet var inte så kul, men ingen protesterade mot att gå runt lite, plaskade mest gjorde Biddy.
Typisk bild på en kelpie...
Efteråt var det skönt att lägga sig i bilen och torka, alla somnade!
Alla bilder från doppet finns på http://www.pixbox.se/alb1057532 .
Gå i koppel för första gången var ju lite konstigt för dem, men ingen backade, alla gick framåt, då blir det mycket enklare.
Sen ner i vattnet, men det var lite brant, så de fick lite hjälp.
Vattnet var inte så kul, men ingen protesterade mot att gå runt lite, plaskade mest gjorde Biddy.
Typisk bild på en kelpie...Efteråt var det skönt att lägga sig i bilen och torka, alla somnade!
Alla bilder från doppet finns på http://www.pixbox.se/alb1057532 .
Film från vall(p)-testet
Tjejerna:
Killarna:
Killarna:
Bilder från vall(p)-testet
Lite bilder från valparnas allra första möte med får. Lite blandad kompott vad gäller beteenden, och eftersom det var första gången jag ordnade ett sånt här vall(p)-test är det inte lätt att dra några slutsatser om framtida kapacitet, men kul var det, och gott sov de sedan!
Lonja tog bilderna, och vi ska nog kunna lägga upp lite film också när vi (d v s Carolina...) redigerat lite.
Nya individuella huvudbilder finns i pixbox-albumet.
Bob
Boogie
Binya och Bookie
Binya och Biddy
Biddy
Lonja tog bilderna, och vi ska nog kunna lägga upp lite film också när vi (d v s Carolina...) redigerat lite.
Nya individuella huvudbilder finns i pixbox-albumet.
BobBoogieBinya och BookieBinya och BiddyBiddyStudiebesök
Helgesbo-gymnasiets Hund2 har varit här på studiebesök för att titta på valparna.
Både valpar och elever uppförde sig väl, och det blev ett givande utbyte och myyyycket fotande med mobilerna! Socialisering på hög nivå....inget problem med en kelpiekull vars motto verkar vara "alla på en gång" !
Mamma Kelis känner tjejerna väl, Kelis jobbar på Hundlinjen tillsammans med matte Lonja som är utbildningsansvarig. Jag vet att flera av dem drömmer om och planerar egna valpkullar i framtiden.
Både valpar och elever uppförde sig väl, och det blev ett givande utbyte och myyyycket fotande med mobilerna! Socialisering på hög nivå....inget problem med en kelpiekull vars motto verkar vara "alla på en gång" !
Mamma Kelis känner tjejerna väl, Kelis jobbar på Hundlinjen tillsammans med matte Lonja som är utbildningsansvarig. Jag vet att flera av dem drömmer om och planerar egna valpkullar i framtiden.
Leveransdatum
Den 7/7 är valparna 9 veckor, då gör jag veterinärbesiktning, märkning och vaccination, och sen är det fritt fram för hämtning.
Anledningen till att jag behåller dem en vecka extra är att det brukar hända väldigt mycket mellan tiken och valparna den veckan. En bra fostringsgrund som vi har mycket nytta av senare!
Nya bilder
Valparna växer så att det knakar, både utanpå och inuti! Leken har kommit igång ordentligt, flera har börjat kampa lite med saker som sitter fast, och jag har sett början till eye-beteende på ett par stycken. Det regnar en del, men valparna är oftast inte nöjda med att göra ifrån sig på tidningarna inne, de håller sig tills de kommer ut, och de låter, högt!, om man inte är snabb nog! Jag jobbar på den stora valphagen med grus- och gräsunderlag, men jag tar det långsamt, det har varit mycket nackspärr sista månaden, och det har jag inte tid med nu ;)) !
Vi har laddat upp mycket nya bilder i pixbox-albumet, ta en kik!!! Fotograferat har Heléne och Carolina Borgryd och Lonja Nimbs gjort.
Vi har laddat upp mycket nya bilder i pixbox-albumet, ta en kik!!! Fotograferat har Heléne och Carolina Borgryd och Lonja Nimbs gjort.
Kattvana
Sedan 1993 har det bott två kattbröder hos oss, de vi har idag heter Pippin och Picasso och är födda 2005. Våra katter är aldrig i huset, och väldigt sällan ens på tomten, bara när räven är i faggorna kommer de upp på verandan. Men när vi har valpar tar de det som sin uppgift att göra valparna kattvana! De jagar inte valparna, eller leker med dem, de bara går omkring och låter sig betraktas och luktas på... En, köpt, valp verkar inte utlösa det här beteendet, men en hel kull gör det, gång på gång och med olika katter! Man förstår inte allt som katter gör, men hursomhelst tycker jag att det är en bra sak att valparna har träffat katter redan som små.
Picasso
PicassoFöremålsintresse...
...nja, det kan man kanske inte prata om än så länge, men det börjar vakna hos dem!
Benji och elefanten
en svart....kollade aldrig vilken ;)
Benji och elefanten
en svart....kollade aldrig vilken ;)
Spring i benen
Valparna fick vara ute i en liten komposthage flera timmar i taget i början av veckan. Vädret var suveränt då, men sedan hade vi flera dagar med regn och stark blåst, då var det innetillvaro som gällde. Så fort det var fint väder igen fick de komma ut på gräsmattan, och vad mycket det hade hänt på de dagarna!
Kelpies kan busa även om de inte kan gå, men nu går de ordentligt utan att svaja, och himmel vad mycket roligare det är att busa då!
Även om livet mest handlar om att äta, kissa och bajsa börjar personligheterna visa sig lite; Boogie är först, Bookie är piggast, Benji viftar på svansen mest...men det är små små skillnader på de här valparna, de är väldigt jämna, både storleks- och utvecklingsmässigt.
Första gången i gröngräset
Är det verkligen slut? (Binya)
Fika ute
Kelpies kan busa även om de inte kan gå, men nu går de ordentligt utan att svaja, och himmel vad mycket roligare det är att busa då!
Även om livet mest handlar om att äta, kissa och bajsa börjar personligheterna visa sig lite; Boogie är först, Bookie är piggast, Benji viftar på svansen mest...men det är små små skillnader på de här valparna, de är väldigt jämna, både storleks- och utvecklingsmässigt.
Första gången i gröngräset
Är det verkligen slut? (Binya)
Fika ute
Matglad
Valparna har för första gången fått riktig mat, och jag kan bara säga; de vansläktas inte på mor och mormor, snabbmat är bara förnamnet! Man behövde inte lära de här valparna att äta, lukten räckte för att de skulle söka sig fram till tallriken med uppblötta Royal Canin Starter-kulor och börja slafsa i sig. Det var inte så noga med att stå utanför tallriken, och som vanligt är det ingen sport att äta det som är framför ens egen nos, det som grannen har måste vara mycket godare... En ursäkt att stå i kors och buffas för att få tag på maten som ligger under någon annans mage! Till slut var det lika mycket mat under tallriken som på, så då fick det räcka för den här gången, men nu har det riktiga valplivet börjat. Fodringar, byta tidningar, hålla, klappa, sitta i knät, upptäcka nya saker....nu är det igång!
Från och med måndag, 3-veckorsdagen, är det ok för dig som är intresserad av att köpa valp att komma och titta på dem. Det är ingen bra ide att komma oanmäld, då kanske vi inte har tid att prata ordentligt, ring innan så att vi kan komma överens om en tid.
Från och med måndag, 3-veckorsdagen, är det ok för dig som är intresserad av att köpa valp att komma och titta på dem. Det är ingen bra ide att komma oanmäld, då kanske vi inte har tid att prata ordentligt, ring innan så att vi kan komma överens om en tid.
Valparna 2 veckor gamla
Ny bild på valparna:
Liten film också:
Hane eller tik?
Min åsikt om valet av han- eller tik-valp är: gå på känsla, och välj en individ!
Båda könen har nackdelar:
- Tikar kan vara cykliska i humöret, de smutsar ner under löpen och kan bli skendräktiga eller tjuvparade. De kan få livmoderinflammation och juvertumörer.
- Hanar vill pinka överallt och gärna para sig med allt som går och kan bli aggressiva mot andra hanar. De kan få förhudskatarr och prostatabesvär.
Om mitt intresse inte var avel och uppfödning skulle jag välja hanhund, varje gång... Jag upplever dem som enklare, mer osjälviska och lekfulla. Kelpiens könsdrift är inte så stor att man brukar ha problem med hanar som beter sig översexuellt, och mina hanar har aldrig fått pinka runt på koppelpromenader, och funnit sig i det.
En del kelpiehanar är aggressiva mot andra hanar, min uppfattning är att det, förutom det klassiska bristande ledarskapet, ofta beror på språksvårigheter. Kelpien kräver att alla ska prata lika snabbt och flytande som han själv, och har svårt att förstå "ras-dialekter" och "brytningar".
Istället är jag omgiven av tikar, och trivs förstås utmärkt med det också, beroende på de individer jag har.
Kelpietjejerna Korad Cadjees Cayenne "Yenna" och hennes dotter Aliborgs Konomoola Kelis är de minst cykliska tikar jag har träffat. Båda är osjälviska, lekfulla och outtröttliga i arbete och aktivitet.
Vill du absolut ha en tik, eller en hane, tycker jag inte att du ska välja en valp av motsatt kön, bara för att det var det som fanns kvar hos uppfödaren. Risken är att du skyller allt negativt som händer under hundens liv på att den inte är av det könet du egentligen ville ha.
Är man öppen för individer istället för hanar eller tikar tror jag att man blir minst lika nöjd med sin valp till slut.
Korad Cadjees Eean B f. 1998.
Båda könen har nackdelar:
- Tikar kan vara cykliska i humöret, de smutsar ner under löpen och kan bli skendräktiga eller tjuvparade. De kan få livmoderinflammation och juvertumörer.
- Hanar vill pinka överallt och gärna para sig med allt som går och kan bli aggressiva mot andra hanar. De kan få förhudskatarr och prostatabesvär.
Om mitt intresse inte var avel och uppfödning skulle jag välja hanhund, varje gång... Jag upplever dem som enklare, mer osjälviska och lekfulla. Kelpiens könsdrift är inte så stor att man brukar ha problem med hanar som beter sig översexuellt, och mina hanar har aldrig fått pinka runt på koppelpromenader, och funnit sig i det.
En del kelpiehanar är aggressiva mot andra hanar, min uppfattning är att det, förutom det klassiska bristande ledarskapet, ofta beror på språksvårigheter. Kelpien kräver att alla ska prata lika snabbt och flytande som han själv, och har svårt att förstå "ras-dialekter" och "brytningar".
Istället är jag omgiven av tikar, och trivs förstås utmärkt med det också, beroende på de individer jag har.
Kelpietjejerna Korad Cadjees Cayenne "Yenna" och hennes dotter Aliborgs Konomoola Kelis är de minst cykliska tikar jag har träffat. Båda är osjälviska, lekfulla och outtröttliga i arbete och aktivitet.
Vill du absolut ha en tik, eller en hane, tycker jag inte att du ska välja en valp av motsatt kön, bara för att det var det som fanns kvar hos uppfödaren. Risken är att du skyller allt negativt som händer under hundens liv på att den inte är av det könet du egentligen ville ha.
Är man öppen för individer istället för hanar eller tikar tror jag att man blir minst lika nöjd med sin valp till slut.
Korad Cadjees Eean B f. 1998.
Kortfattat om färg
I Kelis och Tazz kull blev det 3 svarta valpar och 3 bruna valpar, och det kanske verkar lite konstigt, eftersom båda föräldrarna är svarta. Många tänker att brun måste vara en väldigt dominant färg, eftersom den kan komma fram på det viset.
Egentligen är det tvärtom, svart är den dominanta färgen!
Tricket är, att eftersom svart är dominant kan andra färger "gömma sig" under det svarta anlaget. Både Kelis och Tazz har en svart och en brun förälder, alltså har de, enkelt sagt, ett svart och ett brunt färg-anlag. Det svarta är dominant, alltså är svart den färgen som syns, hunden är svart. Men de har ett svart och ett brunt anlag att lämna vidare till sina valpar, och just i den här kullen blev fördelningen att hälften av valparna blev bruna och hälften svarta. De svarta kan ha gömda bruna anlag, men de bruna kan inte ha gömda svarta anlag.
Tazz har även tan-tecken. För att en hund ska få den teckningen krävs det tan-anlag från båda föräldrarna. Det är alltså inte en dominant färgteckning, tan-anlagen är recessiva d v s det krävs två stycken, ett från vardera föräldern, för att ge den teckningen. Det är väldigt osannolikt att Kelis bär på några gömda tan-anlag, så vi väntade oss inte den teckningen på valparna, och där hade vi rätt.
Valparna själva däremot bär med sig ett tan-anlag från sin pappa, så om de paras med en hund med tan-anlag kan de få tan-tecknade valpar.
Jag brukar hävda, när det gäller färg på hundar:
1. Hitta en kull med en lämplig stamtavla, om uppfödaren är någon du får förtroende för, gå vidare. >
2. Träffa mamman till valparna, om hon är en hund du kan tänka dig att leva med, gå vidare.>
3. Titta på valparna och låt uppfödaren hjälpa dig att se ut den som är mest lämplig för dig och dina behov. Om du bestämmer dig för att du har hittat din hund, gå vidare.>
4. Titta på färgen din valp råkar ha!
Jag lever själv efter den här "regeln", förstås, när jag behåller en valp eller när jag letar hane för parning. Men, allting annat likvärdigt, skulle jag välja en brun hund...med tantecken om möjligt!
Så känslomässig skulle jag låta mig själv vara, om allt annat är likvärdigt...
Valparnas mormor, Korad Cadjees Cayenne "Yenna".
Egentligen är det tvärtom, svart är den dominanta färgen!
Tricket är, att eftersom svart är dominant kan andra färger "gömma sig" under det svarta anlaget. Både Kelis och Tazz har en svart och en brun förälder, alltså har de, enkelt sagt, ett svart och ett brunt färg-anlag. Det svarta är dominant, alltså är svart den färgen som syns, hunden är svart. Men de har ett svart och ett brunt anlag att lämna vidare till sina valpar, och just i den här kullen blev fördelningen att hälften av valparna blev bruna och hälften svarta. De svarta kan ha gömda bruna anlag, men de bruna kan inte ha gömda svarta anlag.
Tazz har även tan-tecken. För att en hund ska få den teckningen krävs det tan-anlag från båda föräldrarna. Det är alltså inte en dominant färgteckning, tan-anlagen är recessiva d v s det krävs två stycken, ett från vardera föräldern, för att ge den teckningen. Det är väldigt osannolikt att Kelis bär på några gömda tan-anlag, så vi väntade oss inte den teckningen på valparna, och där hade vi rätt.
Valparna själva däremot bär med sig ett tan-anlag från sin pappa, så om de paras med en hund med tan-anlag kan de få tan-tecknade valpar.
Jag brukar hävda, när det gäller färg på hundar:
1. Hitta en kull med en lämplig stamtavla, om uppfödaren är någon du får förtroende för, gå vidare. >
2. Träffa mamman till valparna, om hon är en hund du kan tänka dig att leva med, gå vidare.>
3. Titta på valparna och låt uppfödaren hjälpa dig att se ut den som är mest lämplig för dig och dina behov. Om du bestämmer dig för att du har hittat din hund, gå vidare.>
4. Titta på färgen din valp råkar ha!
Jag lever själv efter den här "regeln", förstås, när jag behåller en valp eller när jag letar hane för parning. Men, allting annat likvärdigt, skulle jag välja en brun hund...med tantecken om möjligt!
Så känslomässig skulle jag låta mig själv vara, om allt annat är likvärdigt...
Valparnas mormor, Korad Cadjees Cayenne "Yenna".
Valptjuven
L-G är hemma och är sjukskriven, äter en massiv antibiotika-kur för den borrelia som jag tjatat om i ett år att han har, men som nu blev akut.
Det betyder att Kelis har sällskap vid valplådan mest hela dagarna (den står i samma rum som TVn...).
Nu har hon lärt sig att så fort hon kommer in från en kissrunda, så går hon och kollar om L-G har snott någon valp! Hittar hon ingen där går hon till valplådan och ser ut som om hon räknar krypen innan hon lugnt går och lägger sig. Har L-G en valp hos sig blir hon inte nöjd förrän han har lämnat tillbaka den i lådan igen...
Den som påstår att hundar inte kan tänka har aldrig träffat en kelpie, jag lovar!
För att lugna känsliga tittare kan jag berätta att Kelis inte är särskilt upprörd eller stressad över L-Gs vana, och ingen valp har utsatts för något lidande för att ta bilden...
Det betyder att Kelis har sällskap vid valplådan mest hela dagarna (den står i samma rum som TVn...).
Nu har hon lärt sig att så fort hon kommer in från en kissrunda, så går hon och kollar om L-G har snott någon valp! Hittar hon ingen där går hon till valplådan och ser ut som om hon räknar krypen innan hon lugnt går och lägger sig. Har L-G en valp hos sig blir hon inte nöjd förrän han har lämnat tillbaka den i lådan igen...
Den som påstår att hundar inte kan tänka har aldrig träffat en kelpie, jag lovar!
För att lugna känsliga tittare kan jag berätta att Kelis inte är särskilt upprörd eller stressad över L-Gs vana, och ingen valp har utsatts för något lidande för att ta bilden...
Tillväxt...
Kelpievalparna växer så att det knakar. De rör på sig och flera av dem skäller ibland, låter lite skrattretande men gulligt! Kelis som troget har legat hos dem, nästan på dem som en hönsmamma, ligger nu hellre på fällen utanför lådan. Hon sköter dem exemplariskt, men går gärna ut på promenad med Ian, och har inte längre paniskt bråttom hem. Hon har däremot en fix ide om att gräva, helst under verandan.... Min teori är att det är någon rest från urhundstiden, lyan måste utvidgas efterhand valparna växer!
Valparna vägde 350-400g när de föddes för precis en vecka sedan, idag väger de nästan 700g! Minsta chihuahua-tjejen Alice är tre månader och väger hela 100g mer än en enveckas Kelis-valp!
Så här stor skillnad ska det bli på dem till slut:
Kelpie-Ian har Poppy-chihuahua i ögat...
Valparna vägde 350-400g när de föddes för precis en vecka sedan, idag väger de nästan 700g! Minsta chihuahua-tjejen Alice är tre månader och väger hela 100g mer än en enveckas Kelis-valp!
Så här stor skillnad ska det bli på dem till slut:
Kelpie-Ian har Poppy-chihuahua i ögat...